Ponnysnillarna - hästblogg

Jag satte mig ner i röda slitna Volvon och väntade otåligt på att mamma skulle komma, det var en helt vanlig torsdags eftermiddag och mamma skulle skjutsa mig till min ridlektion på ridskolan. Jag hade sett fram i mot denna dag hela veckan, eller i och för sig så ser jag alltid fram i mot torsdag då jag ska få rida, men idag skulle något speciellt hända, den visste jag! Mamma kom släntrande ut ur huset och satte sig tung och trött sig ner i bilen. Hon tittade på mig med sina trötta och utbrända ögon. Hon visade starkt att hon inte hade någon som helst lust att skjutsa mig till ridskolan, men det var hon tvungen till.

-          Kom igen nu, starta på bilen så åker vi! Sa jag med en ton av otålighet i rösten

-          Jaja, du och ditt stall… sa mamma och suckade.

Jag gav henne en blick av att hon skulle skynda sig annars så skulle jag bli riktigt förbannad och just nu orkade hon inte med det. Så hon startade lydigt på bilen och körde ut på uppfarten och mot stallet.

När vi 15 minuter senare svänger upp på den steniga uppfarten mot ridskolans röd vita stall får jag en klump i magen. Visst älskade jag att åka till ridskolan och rida, men det var något annat. Något som gjorde så ont att det höll i sig flera veckar efter åt. Mamma stannade bilen precis utan för stallets röd svarta dörrar.

-          Så nu var vi framme, jag kommer och hämtar dig om 3 timmar.

-          Tack för skjutsen. Sa jag och steg sakta ut ur bilen och såg mig omkring. Ingen människa syntes till så långt som ögat kunde nå.

-          Perfekt, mumlade jag tyst för mig själv. Medans jag såg min mamma åk ner för ridkolans allé.

Jag klev in i det rofyllda stallet och andades in luften av hö & häst. Jag kollade runt, jag stog i mitten av stallgången det fanns boxar på båda sidorna av mig som nyfikna hästar kikade ut ifrån. Jag gick ner i stallgången och ställde mig utan för den fjärde vitmålade boxen på höger sida, jag kikade in och såg det jag ville se. En nyvaken Connemara sto stod och kollade mot mig med sina stora svarta ögon som gav en glimt av bus. Hon gav mig ett lugn så fort jag såg henne.

-          Du är så fin maja, viskade jag till henne.

-          Haha, ja men herregud. Hur  kunde hon ha rosa tights under en röd kjol? Vet hon inget om modet eller? Sa Melissa och skrattade elakt i kör med Sara och Saga.

Jag kände direkt att detta var trubbel så jag smet snabbt in till Maja och gömde mig bakom henne.

-          Snälla gå bara förbi, se mig inte, mumlade jag tyst för mig själv med gråten i halsen.

När tjejerna var precis utanför Majas box kikar Melissa över kanten till den vitflagnande boxen och såg självklart mig.

-          Jaha, här sitter Lisa fisa och myser med Maja baja. Säger hon elakt medans Sara och Saga står och fnittrar bredvid henne.

-          Sluta, säger jag tyst medans tårarna rinner längs mina rödrosiga kinder

-          Nej men åh, börjar Lisa fisa gråta nu. Gud så sorligt, säger hon och går skrattande iväg genom stallet gången. Jag hör den rostiga stalldörren öppna och stängas.

Det var början, tycker ni? :D