Ponnysnillarna - hästblogg

Hej, jag deppade ihop i eftermiddags helt, var hos yatzy på förmiddagen och red, berättar mer snart!
Yatzy ska på besiktning på tisdag, sedan tror jag att hon åker på helgen, men inget är klart.
Jag, pappa o Andrea tog ett litet snack idag om hur min framtid kommer se ut när Yatzy åker. Ja får fortfarande komma ut och hjälpa till i stallet och kanske rida ibland, isf bara skritt o trav i paddocken. Eftersom hästarna är sjukt stora och Andrea (o jag) är inte säkra på att om hästarna skulle hitta på något hyss när jag sitter på är det inte säkert att jag kan kontrollera hästen. Så jag kommer alltså hjälpa till i stallet, pyssla om hästarna. Få rida ibland, hänga med på träningar o hjälpa Andrea, kanske tävlingar...vem vet. Men jag vill utvecklas så mycket som möjligt, och att rida 1 dag i veckan plus någon mer då och då, och hjälpa till i ett stall, det är ju typ det första steget man tar när man är liten. Men jag vill kunna utvecklas så mycket som möjligt, och om jag vill nå mina mål så måste jag rida mer, rida för instruktör o själv. Och nu vet jag inte hur det blir, men jag kör maj ut. Sedan ska jag, pappa och mamma prata om hur det blir. Om jag hittar en ny medryttarponny kommer jag självklart ta chansen o lämna backa isf. Men jag älskar verkligen det stället, jag känner mig liksom hemma där..jag kan inte förklara känslan. Jag känner att jag kan vara mig själv, jag behöver inte sminka mig, fixa håret eller ha dom snyggaste kläderna, jag kan komma osminkad, med säckiga kläder och ofixat hår, o ingen bryr sig liksom. Nej asså jag vet inte hur jag ska förklara, men jag älskar backa där Yatzy står. Men jag vet att det kommer bli sjukt jobbigt att komma dit och hon inte står där. Men sånt är livet! Man får inte alltid vad man vill, och den tiden jag o Yatzy har haft är den bästa i hela mitt liv - helt allvarligt. Och Andrea har varit jordens snällaste som låtit mig få rida på henne :D Jag är så sjukt glad att jag har fått denna upplevelse. Innan jag kom dit kunde jag knappt få ner en häst i form, jag hade inte mockat så mycket, aldrig packat höpåser eller fixat kraftfoder. Det känns som den tiden jag har haft där, har jag lärt mig mer än jag hade gjort på 2 år på ridskolan. Allt tackvare att Andrea är en så duktig ryttare och en super bra tränare! Hon förklarar saker för mig så att jag förstår, hon förklarar inte på ett sätt som om jag vore typ 10, som vissa ridlärare -.-' Vilket är skönt, eftersom jag hatar när folk pratar till mig som om jag vore en liten barnunge.

Det var allt från mig, vart en lång text men jag hoppas ni har fått svar på era funderingar nu!